Åkerlyckans Kennel
Åkerlyckans Kennel är en liten kennel i Dalhem ca 2 mil öster om Visby på Gotland. Vi som är uppfödare heter Siv och Bertil Pettersson och har haft kennel sen ett antal år tillbaka.
Tanken att starta kennel och skaffa ett kennelnamn uppstod efter att vi fått smak och varit på en del utställningar. Vi tyckte helt enkelt att det var roligare att ha ett eget kennelnamn när man var i den svängen. Men framförallt ville vi hedra Mårten-Woods kennel och försöka föra det avelsarbetet och dem linjerna vidare. Kennelnamnet "Åkerlyckan" är helt och hållet taget från mitt eget huvud. Vi bor i ett litet samhälle i Dalhem och vår trädgård vätter ut mot långa vida åkrar och därmed fick det bli Åkerlyckan.
Allting började 1989 med att vi fick en långhårig normaltax på foder ifrån Ingrid på Mårten-Woods kennel, våran Jasmine. 1993 parade Ingrid sedan Jasmine med Fagermons Sandor som var hennes egen hund. Av den kullen köpte vi Mårten-Woods Naranza och samtidigt övertog vi Jasmine fullt ut.
1996-1997 bestämde vi oss för vår första kull och den tog vi med Mårten-Woods Naranza som vi parade med Alf Vom Felsenhügel. 5 söta valpar kom till världen som utgjorde våran A-kull på Åkerlyckans Kennel. 4 tikar och 1 hane blev det; Agnes, Alexandra, Alfons, Aminess och Arissa. Alexandra behöll vi själva och valet gjordes efter att hon var den enda av valparna som jag behövde klippa navelsträngen på och tanken var att vi skulle fortsätta aveln på henne, men det visade sig att ödet inte ville så då hennes mamma Naranza tyvärr drabbades av diskbråck och iom att Alexandra var en avkomma efter henne så ville vi inte avla vidare på det.
Lyckopilens Tea (strävhårig dvärgtax) och Y-stammens Flitiga Lisa (Dina, långhårig dvärgtax) kom till oss efter att en arbetskamrat gått bort och vi fick överta de båda. Naranza var då den högsta hunden och i samma vecka hade vi tagit henne på ett besök hos "Maggans djurkontakt" där hon sagt att hon ville ha någon att ta hand om. Både Tea och Dina blev vänligt mottagna av våra hundar och dem stannade hos oss för gott. Då var Dina bara 1 år och Tea var 4 år. Tea blev en hussehund och för Dina som var väldigt nervös och skällig blev matte hennes trygghet.
Nästa kull var B-kullen som blev till lite för att Aminess (från A-kullen) husse så gärna ville ha en tik efter Tea. Anledningen var att Tea alltid kröp upp i hans famn och gosade. Tea blev parad med Dualis Columbo, en strävhårsdvärg, dock ej den som var tilltänkt från början då Tea inte ville ha en råttgrå hane, en mörkare skulle det vara och så fick det bli och allt gick bra. I november 2000 blev det kejsarsnitt. Hon hade 4 valpar men tyvärr dog två. Kvar var en tik och en hane. Tiken var så svag att hon inte orkade suga så henne fick jag mata tills hon efter ett dygn orkade suga själv. Dem fick namnen Bianca och Birken. Birken tänkte vi sälja eftersom vi redan hade 5 tikar och tänkte att löpningen skulle bli besvärlig. Vi hittade dock ingen köpare som var rätt till våran Birk och han klarad löpningarna oväntat bra så vi behöll honom. Ingen av Bianca och Birken lever idag. Som mest har vi haft 6 hundar samtidigt hos oss på Åkerlyckans Kennel.
Tanken att starta kennel och skaffa ett kennelnamn uppstod efter att vi fått smak och varit på en del utställningar. Vi tyckte helt enkelt att det var roligare att ha ett eget kennelnamn när man var i den svängen. Men framförallt ville vi hedra Mårten-Woods kennel och försöka föra det avelsarbetet och dem linjerna vidare. Kennelnamnet "Åkerlyckan" är helt och hållet taget från mitt eget huvud. Vi bor i ett litet samhälle i Dalhem och vår trädgård vätter ut mot långa vida åkrar och därmed fick det bli Åkerlyckan.
Allting började 1989 med att vi fick en långhårig normaltax på foder ifrån Ingrid på Mårten-Woods kennel, våran Jasmine. 1993 parade Ingrid sedan Jasmine med Fagermons Sandor som var hennes egen hund. Av den kullen köpte vi Mårten-Woods Naranza och samtidigt övertog vi Jasmine fullt ut.
1996-1997 bestämde vi oss för vår första kull och den tog vi med Mårten-Woods Naranza som vi parade med Alf Vom Felsenhügel. 5 söta valpar kom till världen som utgjorde våran A-kull på Åkerlyckans Kennel. 4 tikar och 1 hane blev det; Agnes, Alexandra, Alfons, Aminess och Arissa. Alexandra behöll vi själva och valet gjordes efter att hon var den enda av valparna som jag behövde klippa navelsträngen på och tanken var att vi skulle fortsätta aveln på henne, men det visade sig att ödet inte ville så då hennes mamma Naranza tyvärr drabbades av diskbråck och iom att Alexandra var en avkomma efter henne så ville vi inte avla vidare på det.
Lyckopilens Tea (strävhårig dvärgtax) och Y-stammens Flitiga Lisa (Dina, långhårig dvärgtax) kom till oss efter att en arbetskamrat gått bort och vi fick överta de båda. Naranza var då den högsta hunden och i samma vecka hade vi tagit henne på ett besök hos "Maggans djurkontakt" där hon sagt att hon ville ha någon att ta hand om. Både Tea och Dina blev vänligt mottagna av våra hundar och dem stannade hos oss för gott. Då var Dina bara 1 år och Tea var 4 år. Tea blev en hussehund och för Dina som var väldigt nervös och skällig blev matte hennes trygghet.
Nästa kull var B-kullen som blev till lite för att Aminess (från A-kullen) husse så gärna ville ha en tik efter Tea. Anledningen var att Tea alltid kröp upp i hans famn och gosade. Tea blev parad med Dualis Columbo, en strävhårsdvärg, dock ej den som var tilltänkt från början då Tea inte ville ha en råttgrå hane, en mörkare skulle det vara och så fick det bli och allt gick bra. I november 2000 blev det kejsarsnitt. Hon hade 4 valpar men tyvärr dog två. Kvar var en tik och en hane. Tiken var så svag att hon inte orkade suga så henne fick jag mata tills hon efter ett dygn orkade suga själv. Dem fick namnen Bianca och Birken. Birken tänkte vi sälja eftersom vi redan hade 5 tikar och tänkte att löpningen skulle bli besvärlig. Vi hittade dock ingen köpare som var rätt till våran Birk och han klarad löpningarna oväntat bra så vi behöll honom. Ingen av Bianca och Birken lever idag. Som mest har vi haft 6 hundar samtidigt hos oss på Åkerlyckans Kennel.
